lördag 18 september 2010

Blir det bättre, och för vem?

Det är mycket jag inte förstår. Varför ska ökade klyftor i samhället vara den enda vägen till ökat välstånd?
Jobbskatteavdraget har naturligtvis den funktionen att det pressar lönerna neråt. Det pratas om en uppluckring av LAS och att sänka ingångslönerna för att få in ungdomar på arbetsmarknaden, det kommer också att pressa övriga löner neråt. Försämringar i socialförsäkringssystemen och A-kassan pressar alla löner neråt och mest i den samhällsgruppen som redan har det sämst och är mest utsatt.
Alliansen vill sänka arbetsgivaravgiften så till den grad att den svenska modellen kommer att fallera och vi blir alla tvungna att sköta vår välfärd med privata försäkringar.
Och naturligtvis kommer inte alla att ha råd eller möjlighet att teckna sådana. För inte kommer sänkta arbetsgivaravgifter betyda ökade löner, fastän det är uteblivna löneökningar som har skapat försäkringen.
Det är så tydligt med nuvarande politik att klyftorna ska ökas i samhället. Moderaterna vill flytta tillgångarna till den som redan lever i överflöd, vi ska bli ett litet Amerika, och vi går med raska kliv åt det hållet.
Men titta på USA, dom räknar med att var sjunde person där lever i fattigdom.
Då är min fråga, hur gynnar det här svenskarna? Hur gör det här oss starkare, duktigare, och mer motiverade att stå enade i den globala konkurrensen.
Jag tror att Sveriges framgångar det senaste sjuttio åren varit just detta att alla har haft en grundtrygghet som gjort att så många har valt och haft möjlighet att utbilda sig, tordats bilda familj, valt att köpa bostad, engagerat sig i föreningar och samhälle, efterfrågat varor och tjänster som har utvecklat och moderniserat detta land.
Jag vet att dom vill ha dynamik på arbetsmarknaden, dvs laglöshet utan fack. Det står i klartext i Kristdemokraternas partiprogram.
Genom att tvinga upp a-kasse avgifterna och försämra ersättningen så har man fått vanliga arbetare att ifrågasätta systemet. Ett försvagat fack, precis som dom planerat. Folk har glömt hur det var före facket fanns, och utan fack finns inget kollektivavtal.
Dom kallar det för arbetslinjen, men ingen säger att arbete ska ersättas med en rimlig lön. Redan idag finns det människor som arbetar heltid för femtusenkronor i månaden, för det är ju nästan tvåtusen mer än försörjningsstödet.
Tror någon att det går att leva på en sån lön, såklart inte, man måste ha flera jobb. Det är en dynamisk arbetsmarknad à la högerpolitik.
Och det här är människor som är friska, jag vill inte ens tänka på hur den som är sjuk kommer att få det.
Finns det ingen vilja att värna den svage längre? Finns inte ordet solidaritet längre, sist jag tittade fans det då en förklaring på Wikipedia.
Vi flyttar alla tillgångar längst upp på samhällsstegen och skapar ett fattigsverige.
Man vill medvetet göra arbetsmarknaden till en instabil gröt där var och en ska slåss för sin egen överlevnad. Där ungdomar ska ha låga löner och osäkra anställningar, vilket betyder omöjlighet att skaffa bostad och bilda familj. Där det blir svårt att ändra inriktning i livet och vuxenstudera, skomakare bliv vid din läst.
Det ska vara en värld till för de besuttna. Det ska vara vägen till välstånd och framgång? ? ?
Jag förstår inte.

Superhjältekraft. – Att välja en annan riktning.

Inga kommentarer: