Skum hund.

Jag förstår inte varför det har blivit så populärt att ha konstiga hundar.
Nästan alla verkar ha hund, och ovanligt många är ungdomar. Men det är inte det som är konstigt, det är valet av hundras som förvånar mig.
Min granne har en spets av nåt slag och i huset bredvid finns det flera gatukorsningar. Inga sällskapshundar utan hundar som ser ut som nån jakthundsmix, och jag tror inte det bor så många jägare här.
Jag ser dom överallt, konstiga rasblandningar som inte verkar särskilt mysiga. Men här inne i stan borde det väl vara sällskap som eftersträvas, inte att ha en galning som skäller åt allt som rör sig.
Är det snålheten som styr? För en gatukorsning kan man ju köpa för en bråkdel av vad en fin stamtavla kostar. Och får den som är sugen på hund, syn på en valp, vilken som helst, så är det väl kört. För alla valpar är ju så söta.
Jag tror inte alla har så bra koll på vad dom tar sig ann, en blandras kan bli jättefin eller psykfall, det är väl som ett litet lotteri.

Superhjältekraft. – Att inte lukta blöt hund.