Skinnflådd.

Jag har inte skött om min bil nämnvärt i sommar, det har ju liksom alltid varit för bra väder. Det blir ju inte så bra om man tvättar i solen.
Jag har inte känt mig manad för det torra vädret har ju inte skitat ner så mycket heller. Och föresten så har ju bilen stått still oanvänd ganska mycket. Till sist så är det ju inte så sexigt med en bleksvettig gubbe som står i solgasset och fumlar med en löddrig svamp, det krävs ju en bikinibrutta för att lyckas med en sån manöver.
Så jag har haft flera bra svepskäl till att låta bli. Men idag blev det dags att ta sig i kragen. Varma kläder och högtyck, enkelt.
Fast jag körde förståss en vända med avfettning och svamp, fönsterputs och trasa också, så nu ser den rätt så ok ut.
Men jag kan intyga att alla fåniga varningstexter i instruktionsboken till högtryckstvätten kan behövas, och ska tas på allvar.
När jag var klar så skulle jag bara spola ur hinken, och jag vände munstycket på högtryckssprutan mot hinken och spolade lite. Sen för att bli av med det sista skrotet i botten så höll jag hinken på en utsträckt arm och siktade med den andra.
Hinken vreds av trycket och min hand hamnade i strålen. Det gick så snabbt och jag såg direkt att en bit skinn hade skalats bort.
Aj. Klant arsle. Blod. Svid. Svordom.
Kan man spola bort fastgrott grus så kan man såklart spola bort lite mjuk vävnad också. Tur att det tog så lite, det hade kunnat bli riktigt otäckt.
Kanske såna som jag ska hållas borta från mjuka svampar med skum och vatten i svarta slangar, det är alldelens för farligt för mig.
Jag ska nog vara försiktigare och anlita en bikinitjej nästa gång, för på ett eller annat sätt så kostar det på att hålla bilen fin.

Superhjältekraft. – Att försöka använda hjärnan nån gång.