Ett år och två dagar.

Min blogg har fyllt år och ingen firade. Det borde ha varit tårta här hemma, för jag trodde väl inte att jag skulle hålla på så länge.
Trodde inte att min ork skulle hålla i sig. Men jag har heller inte varit så flitig vid tangentbordet här i höstvinter.
Det har ju varit lite tjafs i min lägenhet som tagit tid och ork, och det gror nåt annat i mitt huvud som snart måste komma ut.
Så utan tårta har jag istället försökt fixa i ordning mitt kök . . . eller hobbyrum, ja vilket som.
Där andra har matbord har jag ordnat arbetsyta för sånt som man i vanliga fall måste plocka undan hela tiden, yta för att rita och måla, oömma bord där man kan syssla med annat pyssel och kanske kunna meka med nåt litet projekt.
Jag blir så störd av att måsta plocka bort hela tiden, det förtar ju glädjen av att skapa. Eller hur?
Så nu slipper jag, här kan jag stöka som jag vill och ändå bjuda hem gäster. Känns lite lyxigt faktiskt.
Men om jag ska tolka det som somliga säger så verkar det vara lite provocerande att inte äta i köket. ”– Då kan du ju sitta här vid skrivbordet och äta.”
Hallå, varför??? Detta är ett hobbyrum.
Jag har ett stort matbord i vardagsrummet, och fler matplatser behöver inte jag i alla fall. Fast jag kan vara ärlig och erkänna att jag många gånger äter framför tv:n, så jag använder redan ett alternativt matbord.

Superhjältekraft. – Att ta vara på sin inspiration.