Klapp klapp.

Det här med presenter och julklappar är ju alltid så svårt nu för tiden.
Det var enklare förr, när barnen var små och paketen billiga. Nu har jag svårt att hitta på nåt bra, för dom har ju allt dom behöver och ingen av dom har flyttat på riktigt. Studentkorridor räknas inte.
Det finns såklart saker som dom önskar sig men det är för dyrt. Och sen blir det här med klappar ju bara ett byte av pengar.
Så jag vet inte, vad borde jag hitta på?
När jag tänker på alla år som barnen var små och hur dom tillverkade julklapparna själva, så känns det kanske som om det är dags att ge igen. Nu tror jag att det blir julklappar till dom av samma slag.
Teckningar med obestämbara motiv i krita och vattenfärg.
Flörtkuletomtar med ben av äggkartong och piprensare.
Bokmärken på kartong med glitter runt kanten.
Diverse andra sneda slöjdalster.
Vi får se om mina barn uppskattar det på samma sätt som jag har gjort eller om dom sätter mig under förmyndare direkt.
Missförstå mig inte, jag är inte otacksam. För jag har verkligen älskat alla bilder och alla kreativa saker som dom har knåpat ihop.
Tjejerna har verkligen varit fulla av fantasi och skaparglädje, och glädje är väl liksom hela tanken va?

Superhjältekraft. – Att fixa egen juleglädje.