Fadime.

Jag lyssnade på ett reportage om mordet på Fadime, ett hedersmord. Pappan sköt sin dotter i kallt mod, han begick ett överlagt mord på sin egen dotter.
Jag minns allt rabalder som följde där för tio år sedan, men tyvärr så var det var ju varken det första eller sista hedersmordet i Sverige och jag har så svårt att fatta.
Jag kommer aldrig att förstå det, hur otroligt felskapt är man när man gör en sån sak.
Du kan försöka förklara hur kulturerna har olika syn på familj och vikten av den, hur man ser individen som en liten, nästan oviktig, del av en större och viktigare familj. En kultur där varje handling ska hedra släkten och uppfylla en förutbestämd vilja.
Jag kommer ändå inte förstå hur jag medvetet skulle kunna fatta ett beslut att döda mina barn. Jag kommer alltid att fördöma denna handling, oavsett förklaring.
För det finns ingen logisk förklaring.
Jag minns en händelse hemma i inlandet när jag var liten.
En skenhelig frikyrkopastor som hade ett stort inflytande i samhället slängde ut sin dotter när hon oplanerat blev med barn.
Han försköt henne när hon kanske behövde sina föräldrar som mest och jag fattade ingenting.
Hur kan man som honom predika kärlek och tolerans medans man inte har något av det tillövers för sina egna barn? Är vi inte satta här på jorden att skydda våra barn, vad som än händer?
Men vi har ju våra egna fördömare i Sverige. T.ex. Jehovas vittnen är ju inte särskilt toleranta mot personer som inte tillhör församlingen, även om det är familjemedlemmar, men jag har aldrig hört att dom dragit vapen och dödat någon för det.
Ja i såna här frågor hittar jag inget som är rationellt, här inskränker sig min fattningsförmåga, jag är väl bara för dum för att förstå.

Superhjältekraft. – Att ha begränsad kulturförståelse.