Mjuk och varm.

Det bästa som finns är att köra torktumlaren när man ska duscha, kanske till och med stänga dörren en stund så det blir så där högsommarvarmt i badrummet.
När jag var liten så bodde vi i ett halvgammalt hus med badrum i källaren.
En rå kall betongkällare med omålade väggar.
Och längst in i ett av rummen så fanns det ett avskärmat utrymme med väggar av målad masonit, ett element som kämpade mot fönstrets kalldrag, trätrall på golvet och ett badkar.
Helst så skulle man ha duschat med kläderna på men man blev alltid nerskickad i bara kalsongerna. Det var alltid kallt där nere, även på sommaren.
Jag har ett visst minne av att det lätt blev slut på varmvatten också, särskilt om nån annan duschat före.
Det var alltid en pina att stänga av vattnet, att ta emot den kalla vind som svepte ner från fönstret och stå där skakandes som en rakad Chihuahua med en handduk som inte är sådär tumlarfluffig utan som ett rivjärn av stärkt frotté.
Sen så skulle jag springa genom alla rummen och släcka lyset efter mig, trippa på kallt golv och jaga upp mig av mörkerrädsla.
Konstigt att jag gillar att duscha över huvet taget.
Men det är skönt att tiderna förändras, tumlarens värme och dess mjuka handdukar är ju en badrumsrevolution.
Nu är det bara när det kalla duschdraperiet får för sig att linda sig runt mina ben som stunden av avslappning blir avbruten.
Det var inte bättre förr.

Superhjältekraft. – Att slippa isvak och snöskrubb.