Uppe på krumtoppen.

Vet inte om jag borde avslöja såna här konstiga grubblerier som fyller mitt huvud.
Men det här med att träffa nån ny, att lära känna en ny spännande person, att känna nya känslor och få dom besvarade är så overkligt och ovant.
Jag kan tycka att det inte är så oändligt länge sedan jag hade ett förhållande, ja det beror ju med vilken måttstock som man mäter såklart, men det är inte ett halvt decennium sedan ok. Så det borde väl inte vara så krångligt för mitt inre.
Men hur länge sedan var det som jag träffade en okänd tjej och trevande inledde . . .vad det nu kallas för, med?
Hur länge sedan var det som jag blottade och brottades med alla känslor, pirrningar och rädslor som hör till en sådan ny bekantskap?
Det är ju jättelänge sedan, en hel eeeviiiiigheeet sen, när jag var ung och obrydd.
Jag vet väl inget om dejtande, flirtande och sånt nu för tiden. Hur gör man? Vad ska jag säga, hur ska jag säga, törs jag känna det jag känner och uttrycka allt som jag känner?
Jag har ju knappt koll på vilka strumpor som hör ihop i torktumlaren, hur ska jag förstå signaler och känslor som hör till när två människor möts för att dom kanske eventuellt hör ihop på nåt vis?
Ni hör va? Hur jobbig är jag?
Har en hjärna som verkligen borde ta semester, som bara borde njuta av resan, koppla av och följa hjärtats enkla logik. En sån hjärna behöver jag nu.
Men jag fick en som är förvirringsprogramerad, en som saknar automatisk uppdatering på det här med . . . vad det nu kallas för?
Sen blir det ju inte bättre av alla rubriker som svischar förbi i alla tidningar. ”Så fixar du dejten” ”Tio saker du inte får göra på din dejt” ”Så vill tjejer bli uppvaktade”.
Jag läser aldrig artiklarna, men kan inte undgå att bli påverkad av rubrikerna. Det förbättrar inte min självkänsla precis.
Det känns som om man skulle behöva gå en ABF-kurs i vuxendejtande.
Så jag känner mig fram längs översnöade bergsstigar med en blindkäpp och hoppas att det finns tålamod för en försiktig vandring.
Det är bara jag och Grinchen som inte kan fatta hur ett hjärta kan växa tre storlekar av en känsla.

Superhjältekraft. – Att ändå bara vara mig själv.