Dubbelmoral utan moral.

”Kvinnor har bikiniångest” Så står det i aftonbladet när dom redovisar nån oklar undersökning från nåt viktväktar företag.
Texten är skriven i den meningen att det är förskräckligt att vi inte törs visa upp våra kroppar för andra på badstranden.
Ska jag gråta eller?
På samma sida står det ”Så får du stjärnornas bikinikropp. Här är övningarna som du ska göra.”
Har inte Aftonbladet tjatat och tjatat, fyllt spalter, kolumner och extrabilagor om skönhet och kroppsideal. Det finns väl inte en tjej, eller kille för den delen, som kunnat missa ”tio tips för en plattare mage”, ”så blir du av med bilringarna till midsommar”, eller ” bli av med dina celluliter på fjorton dagar”.
Och alla reportagen är toppade med en bild av nån trådsmal sjuttonåring. Hur ska vi bli mindre fixerade av det? Hur ska vi våga visa oss som den vi är när hela den samlade pressen konstant får oss att tvivla?
Killar och tjejer känner förståss samma press, men tjejtidningar är fyllda med slimmade kvinnokroppar med perfekt hy och långa välvaxade ben, medans killtidningar är fulla av bilar, teknik och bilder på tjejer som bara behöver puta med läpparna för att alla ska vara nöjda.
I killtidningar är det bara reklamen som har magrutebilder, men i tjejtidningar är det reportagen. Det är dubbelmoral så det stänker om det.
Jag kan inte fatta hur man med ena mungipan kan säga att du är bra som du är, gilla dig själv och uppskatta dina tillgångar. Och sen i andra andningen säga att du ska ha en tvättbrädemage för att duga på stranden.
Jag blir så trött.
Det enda kloka vore väl att totalförbjuda alla speglar. Om jag inte hade haft en aning om hur jag ser ut så skulle jag ju inte behöva oroa mig för det heller.

Superhjältekraft. – Att se ut som jag.