Sprängaren.

Jag jobbade några år på ett kafé med bake off. Vi bakade bröd och gjorde bakelser, bredde mackor och gräddade halvfärdiga pizzor.
Bakom kassorna och bröddiskarna var det ett kök med ugn, jäs ugn, arbetsbänkar, kylar och frysskåp. Bakom det fanns personalkök och omklädningsrum.
Som på alla ställen med mat så är det som mest att göra vid lunchtid, så också där.
En dag satte jag en kastrull med vatten på spisen i personalköket och stoppade ner ett gäng ägg. Vi gjorde fantastiska räkmackor på stora tekakor, så det gick åt ett antal kokta ägg varje dag.
Den här lunchen blev lika stressig som alla andra och jag står i kassan och servar en lång kö när jag hör en explosion. Inte tjof eller pang, inte futt eller poff, Utan ett kraftigt boom.
Jag vänder mig snabbt om och hinner se att nånting flyger genom köket bakom mig. Jag tar ett par steg mot personalköket och nån annan som står bredvid mig tittar också dit när det exploderar igen. Boom, en riktig tryckvåg slår emot mig. Det flyger nåt obestämbart genom personalköket.
Jag vet inte vad jag tänkte, men jag vet att min hjärna gick på högvarv och adrenalinet flödade.
Jag tittar försiktigt in runt dörrkarmen och ser en panna där det ligger några ägg, som för länge sedan kokat torrt. Dom studsar på värmen i en vidbränd kastrull på en glödande platta, och två av dom har redan detonerat.
Det är ägg överallt, på väggarna, på skåparna, på golvet och i taket.
Hur länge dom legat där med plattan på högsta värme vet jag inte, men jag vet att den inneboende kraften i ett kokt ägg kan dekorera ett helt rum på mindre än en sekund.
Jag fick lite extra jobb den dan med att städa bort allt, fast jag nådde inte upp i taket. Där hängde bevisen kvar så länge som jag jobbade där.

Superhjältekraft. – Att göra äggfyrverkeri.