Tupperware.

Visst blir man less på dessa jäkla Tupperwarebukar som aldrig är rena. Dom står oanvända i skåpet och när jag tar fram en så är den alldeles kletig. En fet yta täcker en del burkar och en del av locken, och den är nästintill omöjlig att diska bort.
– Dom suger åt sig fett, var det nån som sa. Skitsnack, då borde alla plastburkar i mitt skåp få samma beläggning. Nej, jag utgår ifrån att det är mjukgöraren i plasten som fäller ut.
Det pratas ju om mjukgörare i tuggleksaker och babynappar och att det är så farligt för barnen. Då borde väl det här problemet vara intressant också, burkarna är ju till för att förvara mat i. Och att förvara mat i en sån burk kan ju inte vara hälsosamt.
Jag har skrivit till Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen och konsumenttidningen Råd och Rön och ställt samma frågor.
Vad består den smetiga ytan av? Är det farligt? Borde jag kasta bort burkarna?
Jag har bara fått svar av Råd och Rön, Dom kanske tar upp frågan i ett senare nummer av tidningen. Men jag vill ju veta nu.
Hoppas kemikalieinspektionen nappar och undersöker saken, då blir det räfs och rättarting.
Det finns ju miljoner och åter miljoner burkar i våra köksskåpar, och kemikalier i maten blir ju ingen glad av.

Superhjältekraft. – Att inte få Tupperwaresjukan.