Hällorna.

Jag har under många år hört att folk åker ut till Burvikshällorna, för där är så fint och mysigt.
Jag vet att jag tidigare på måfå letat efter vägen dit, men nu kollade jag kartan noggrant. Min dotter övningskörde och jag var kartläsare.
Det är i och för sig inte så svårt att hitta dit när man kan följa en karta. Sista kilometern är avstängd så det blir till att gå, en stump grusväg sen förbi några sommarstugor och sen in på naturreservatet.
För att komma till hällorna och vattnet så följer man en liten krokig stig som går genom villskogen, att ta sig hit sjövägen är nog mer logiskt. Jag trodde i min enfald att hällorna skulle vara större.
Det har målats upp en bild i min hjärna efter att alla pratat om dessa hällor. Ok det var fint, det var härligt att ligga på den varma klippan och höra vågskvalpet, men, man ska inte ha för stora förväntningar, det är bättre att ha för små.
Jag har varit på större hällor betydligt närmare stan.
Men det är ju bra att samla på sig några utflyktsmål, man vet ju inte när man blir sugen på en picknick.
Om nu bara sommaren vill visa sig från sin bästa sida.

Superhjältekraft. – Att hitta till havet.