Lilla 8:an.

Min mage stretar inte emot så mycket längre, så då passande jag på och tog en mitt på dagenpromenad innan mörkret tjocknar.
Jag gick lilla 8:an.
Nu när staden begåvats med fyra broar så kan man välja hur långa rundor man vill ha, ja om man väljer, som jag, att gå på den fina strandpromenaden såklart.
Vi kan kalla dom vad vi vill men rundorna blir ungefär så här:

Viktoriabron – Parkbron. 1,6 km.
Älvsbackabron – Viktoriabron. 2,1 km.
Älvbackabron – Parkbron. 3,3 km.
Parkbron – Lejonströmsbron. 4,3 km.
Viktoriabron – Lejonströmsbron. 5,1 km.
Älvsbackabron – Lejonstömsbron. 7 km.

För att göra min runda lite längre och roligare så har jag döpt den till Lilla 8.an, och den går för min del över Älvsbackabron motsols längs norra sidan, under Viktoriabron och uppför slänten vid polishuset och tillbaka över Viktoriabron till den södra sidan.
Ner på strandpromenaden bort till Parkbron och över den, ner igen och österut längs älven till E4:an igen. Uppför den gömda trappan och över bron till den södra sidan, ner till älvskanten och bort till brofästet och startpunkten.
Själva rundan är ganska prick fyra kilometer, och om jag mäter från min lägenhet så blir det drygt fem och en halv, ganska lagom.
Jag tog en liten paus på Galleri1 som idag fylldes av Rolf Brännströms fantastiska skogar. Mycket som var fint och faktiskt till vettiga priser, men det bästa var redan sålt såklart.
Jag tror att jag ska göra denna runda till min stående söndagspromenad, i alla fall tills snön tvingar mig till andra rutter, och om det finns någon promenad och pratsugen människa där ute så är det bara att dyka upp.

Superhjältekraft. – Att lufta mina lungor.