Min date.

Oj vad jag ogillar ordet ”dejt”, det upphöjer nåt så enkelt till en komplicerad procedur med underförstådda regler och påtvingat rollspel.
Detta för att alla medier är fulla med proffs, förståsigpåare och experter som vill berätta hur jag ska bli en duktigare dejtare, men jag som enbart glider runt med ögonen och läser rubrikerna blir bara stressad.
Det är ingen tävling, fattar Tv-producenterna det? Ja jag kanske borde säga deltagarna i ensamma bönder som söker mammor som söker singlar som söker. Men det är inte deltagarna, det är producenten som klipper ihop det som en sportsändning, vinnare och förlorare.
Och jag kan omöjligt passera genom allt detta utan att bli påverkad.
Jag var konstigt nog inte nervös före, men jag blev det i samma ögonblick som jag såg henne.
Jag har ju sagt att jag sållade bara bland tjejer som hade bild på kontaktsidans profil, och jag valde att säga hej till den med roligast beskrivning men också den med finaste bilden. Och hon är ännu snyggare i verkligheten.
Dom säger att snygga tjejer gör oss killar dumma, vi kopplar om våra hjärnor och tappar fokus. Det är nog 100% sant.
Jag hade inte förberett mig det minsta, ja annat än att ta på mig en schysst t-shirt, och blev kanske därför lite virrig och oklar när jag skulle berätta nåt om mig själv.
Hon är självsäker och självklar, en befriande tydlig och stark tjej som besitter en massa egenskaper som jag verkligen uppskattar.
Vi sa att vi skulle hitta på nåt igen, men jag vet inte. Vi spelar inte i samma liga om man så säger, jag lattjar på grusplanen bakom gympasalen och hon springer över det nyklippta gräset med fullsatta läktare.
Inte så att hon har näsan i vädret, nej tvärt om, hon är en väldigt öppen och ärlig person med massor av närvaro.
Har faktiskt lite svårt att förstå var den känslan kommer ifrån, men det saknas ett ”klick”.
Det var i alla fall en trevlig fikastund och vi gick inte förrän dom började släcka lyset i lokalen.

Superhjältekraft. - Att koppla hjärnan rätt igen.