söndag 2 januari 2011

Statistikiskt.

Är världen en bättre plats nu när vi har tillgång till all statistik?
När vi satt runt elden med ett skinn över axlarna och berättade historier från förr, så förde vi våra erfarenheter vidare till nästa generation, allt viktigt som hänt skulle stärka den som tog över.
Vi tolkade tecken i naturen och lade ihop dessa med våra erfarenheter, allt för att spå framtiden.
Det är precis samma sak nu.
Vi är ett gäng grottmänniskor som sitter runt en värmande dataskärm för att berätta om allt som har hänt, och vi försöker ta dessa erfarenheter för att spå vad som komma skall.
Jag gillar statistik, för den ljuger aldrig. Statistik är alltid sanningen, visserligen gårdagens sanning och inte alltid hela sanningen, men alltid sanningen.
Problemet är att välja ut vilka faktorer som är relevanta och hur man ska presentera statistiken. För statistik är alltid att plocka någonting ur dess sammanhang för att påvisa ett skeende eller visa en vald verklighet.
Men vilka delar man än väljer så är det alltid sanningen, någons sanning. Som mottagare måste man därför alltid ifrågasätta vad som presenteras, vem som presenterar och hur det görs, och hela tiden fråga sig vad presentatören vill med sin statistik.
För det är otroligt lätt att manipulera med statistik.
Och hur kan jag säga att all statistik är sanningen när den är så lätt att fiffla med? Jo jag tror att verklikheten alltid varit och kommer alltid att vara böjbar, det är upp till mig att vara kritisk.
Det behöver inte vara så uppenbart som att förfalska data. All statistik som plockas från underlag där många personer rapporterar data kommer att variera, och det vanligaste sättet att justera sådana variabler är att manuellt gå in och ta bort avvikelserna.
Denna manipulation gör såklart statistiken till en osäker och godtycklig samling av slump.
Det här är ett allt för vanligt sätt att rädda ett systemfel, men det brukar vara ett godtagbart sätt att justera sanningen.
För ”skit in och skit ut” brukar man ju säga, sanningen är ju alltid tolkningsbar.
Ingen person med själbevarelsedrift fattar några beslut idag utan ett väl genomarbetat underlag, ingen chef, ingen tjänsteman och ingen politiker törs göra nånting utan att ett gäng av ekonomer, statsvetare, och konsulter med fantasieggande titlar har presenterat lite statistik.
Frågan är då, fattar vi bättre beslut nu än förr? Blir det bättre när vi fyller excelblad efter excelblad med utvalda data.
Kanske är det bara så att alla vill ha ryggen fri, och en lunta med statistik funkar ju alltid. Ett felaktigt beslut går lätt att skylla på bristande underlag.
Fast viljan att fatta några beslut över huvet taget verkar i mina ögon att minska, kanske för att alla är så otroligt rädda för den förändring som diagrammet kommer att visa.
Det är till och med så att många i chefsposition ringer till tarolinjen för att för att slippa ta på sig hela ansvaret.
Men ibland måste man bara få tummen ur och ta ett beslut, kanske inte det bästa beslutet, men ett beslut.
Jag tycker det är helt acceptabelt om bara man kan vara ödmjuk nog att erkänna att man kan göra fel.
Och det är kanske där som skon klämmer i hela resonemanget, ingen vill erkänna att dom är mänskliga, och ingen vill erkänna att man inte är smartare, klokare, mer lämpad att fatta bra beslut än den som blir drabbad av besluten.
Ingen vill avslöja att man har svårigheter att tolka statistiken. Så därför så kräver vi mera siffror, mer tabeller, fler stapeldiagram och mer data som ska tolkas.
För vi lever i ett hav av statistik och sanningen måste alltid tolkas, och den som tolkar kommer alltid att ha företräde och rätten att förvanska.
Även om inte alla har ett uppsåt så blir vi blir dagligen överösta av siffror som ska få oss att tycka si eller så.
Och det är lätt att visa hur bra man är som beslutsfattare eller chef, ta bara fram lite roliga kurvor med en analys som säger vems fel dom röda siffrorna är och hur bra jag har skött mitt ansvarsområde. Ingen kommer ändå att kolla upp relevansen i det jag presenterar, och frågar nån så har jag haft för många bollar i luften och inte hunnit dubbelkolla.
Det kan gå åt fel håll på tok för länge när man backar sina påståenden med väl vald statistik. Det finns alldelens för många exempel på detta, föreningar, företag, banker och hela länder som fått härja fritt i statistikens förlovade land. Alltid utan personligt ansvar och alltid gömda bakom en tjock fasad av siffror.
Kanske är det så lätt för att statistik alltid visar dåtid.
Till framtiden har vi tyvärr och tack och lov ingen algoritm som blir diagrammad i ett enkelt kalkylblad, för då hade den såklart varit utsatt för lika många statistikböjar som dom som presenteras av våra folkvalda i regeringsställning.

Superhjältekraft. – Att hitta orsaken till 42.

Inga kommentarer: