Skrock i kvadrat.

Hur skulle du tänka om du krossade en spegel? Om du krossade den på självaste nyårsnatten då?
Jag gjorde just det, krossade den när jag kom hem i natt.
Spegeln var en kvarleva från ett av mina barns rum i det hus vi tidigare bodde i. Igår blev jag less på att flytta runt den, då ingen av tjejerna har visat något intresse av att hänga upp den så tänkte jag bära den till Myrorna.
Så lite stressad och på väg till nyårsfesten trampade jag i det utspillda saltet, tog nycklarna jag hade lagt på bordet, gick under stegen, såg den svarta katten och sen, i farten, grabbade jag spegeln och ställde den vid ytterdörren.
Ett bra ställe för saker som är på väg ut.
Klockan 01.36 hade jag inte en tanke på vad jag tidigare tänkt.
Krasch.
Jag tittade på alla glittrande glasbitar, tog ett långt kliv över och lät det bekymret vänta.
Nu så har jag städat undan olyckan, och jag förväntar mig också ha städat undan olyckan. Eller?
Jag får hoppas på att vidskepelse är just bara vidskepelse.

Superhjältekraft. – Att inte ha tankevillor om verklighetens beskaffenhet. (Som man säger på Wikipedia.)