IKEA det heliga och skenheliga.

Kollar på Uppdrag Granskning och blir inte särskilt förvånad. En del uppgifter har man ju hört tidigare.
Men visst är det härligt att gubben har smugit undan hundra miljarder kronor och fortfarande har full kontroll över företaget, fast att han under så många år sagt precis tvärt om.
Tre procent av all försäljning på alla varuhus åker oskattat till Ingvars hemliga konton, så jag har nyss stoppat dit några hundra. Och alla svenska diplomater, statsråd och andra regeringshöjdare springer benen av sig för att göra Ingvar glad. Fastän företaget sedan länge är Holländskt.
Jojjo, Ingvar är ju glad, han skrattar hela vägen till banken i Liechtenstein.
Världens rikaste Ingvar får svensk pension, fast han inte bott i sverige eller betalat ett öre i svensk skatt på många, många, många år. Det är ju lite kul faktiskt.
Fast vi får väl lite reklam och åker såklart snålskjuts på IKEAs profilering som en spridare av svensk svenskhet.
Tyvärr så har jag börjat rycka på axlarna, alla stora plånböcker gör ju samma sak. Deras enda livsuppgift verkar vara att komma undan skatt.
Det skrivs stora rubriker i tidningarna när någon lyckats fiffla till sig hundra tusen i nåt bidragsfusk, och hela samhället ifrågasätter om vi verkligen ska ha ett solidariskt välfärdssystem.
Men att dom rikaste smyger undan med miljarder och massor med miljarder, det får man inte granska och ifrågasätta. För då är man avundsjuk och en Janteförespråkare. Trots att dom underminerar det skattesystem som gjort Sverige till ett framgångsland så får man inte jaga dom.
Skattesmitare kommer undan med mångt mycket mer än vad vi förlorar på bidragsfuskare. Ändå så är det bidragsfusk som ligger under lupp.
Nä, att bygga upp ett tryggt samhälle som är jämställt och som ger alla samma möjligheter, det ligger inte i tiden.
Nu är det valfrihet som gäller, valet att betala skatt eller inte betala. Men det valet har ju bara dom rika förståss.

Superhjältekraft. – Att gömma oskattade pengar i kamprads tjocka madrass.