Halloween utan godis.

Äntligen uppkopplad igen. Nu sitter jag i trappen och surfar, den platsen är för tillfället ledig.
Om jag hade valt en laptop så hade det här varit så mycke enklare. Men nej, jag skulle såklart ha en stor låda med massor av sladdar och fast lina i väggen. Och då blir det lite spartanskt i ombyggnadstider.
Jag glömde att det var Halloween i helgen, så jag har inte köpt nåt godis. Typiskt.
Det ringde på dörren i går kväll och jag hörde några barn skratta, då kom jag ihåg det.
Snabbt som ögat kollade jag igenom mitt skafferi, inget gott. Bara några burkar majs, blir det bra? Nej, leta vidare. Hittade micropopcorn ovanför kylen, så jag grabbade dom och sprang ner för trappan. Men monsterföljet hade dragit vidare.
Inte för att det spelar mig nån roll, men dom brukar ringa på min dörr och dom brukar vara riktigt roliga.
Jag släckte lampan i hallen och låste dörren, det känns dumt att stå tomhänt om dom kommer tillbaka.
Förra året så länsade Freddy Krueger mitt förråd av Snickers.
När jag sträckte fram skålen så passade han på, han spretade med fingrarna likt en timmergrip och fick med sig ett Guinnes rekord i enhandsgodisplockning.
Jag hade svårt att hålla mig för skratt när Kruegers kompisar läxade upp honom för tilltaget.
Men när jag tittade ner på bottenskrapet i den länsade skålen så blev jag tvunget att släcka lampan och låsa dörren.
Man vill ju som sagts inte stå tomhänt om Jason eller Ghost face tittar förbi.

Superhjältekraft. – Att ge små barn en sockerchock.