Inte så välstädat.

Ligger på mitt hallgolv igen. Det bjuds på kantarellsoppa och ostmackor.
Tänkte att jag skulle titta på några avsnitt av South Park på datorn, men mina högtalare är såklart nån annan stans, så det går lite dåligt.
Jag ser ett granbarr som sitter fastkilat under en golvlist, det måste ha suttit där i snart tre år, ett minne från mitt första år här.
Jag skulle prompt ha en julgran det året, en välklädd levande gran som kanske skulle bevisa att allt var som vanligt och att allt skulle bli bra.
Den var jättefin med massor av glitter, flaggor, blanka bollar, hemmagjort pynt, lampor och en spira på toppen.
Granen stod här i hallen och spred sitt varma sken till alla rum. Jag gjorde allt för att den inte skulle barra, la sockerbitar i foten och fyllde på vatten när det behövdes.
Den fick stå ganska länge efter jul för det är ju så mysigt med ljusen i den mörkaste av alla årstider.
Men sen blev det dags att slänga ut den, och varje gång jag lyfte av en boll så rasade barren. Det frassade friskt från frejdligt fallande förtorkade fossiler. Alltså det rasade barr, många barr.
För att inte granen skulle lämna en matta av barr hela vägen ut så dompade jag den hårt i golvet, och det funkade. Hallgolvet blev grönt och stickigt. Granen blev naken, de stackars barr som skylde den torkade lekamen var få.
Jag bar ut skelettet och skakade försiktigt av julgransmattan.
När jag stod där och tittade på den oöverstigliga högen av barr så fattade min hjärna ett eget beslut, jag lovar att jag inte var delaktig. Jag tog fram dammsugaren, pluggade i kontakten och riktade munstycket mot komposthögen.
Jag hann en halvmeter in i högen.
Ooooooooooooiiiiiiiiiiiiiiii. Sugaren fick andnöd och panikångest. Påsvarningen lyste röd, illröd. Jag blev tvungen att utföra en Heimlich manöver.
Min dammsugare gjorde verkligen ett tappert försök, men påsen fylldes på mindre än noll komma tre sekunder. Ja inte bara påsen, hela slangen också, och alla andra skrymslen inuti.
När jag tog ut dammsugarpåsen så rasade det barr från alla delar av maskinen, och alla barr som passerat slangen var helt plötsligt statiskt laddade.
Barr, barr, och åter barr.
Granen satt såklart i sin himmel och skrattade åt sin egen välgenomtänkta hämnd, för den fungerade lika klockrent som ett Hollywoodmanus.
Det blev säkert en halv matkasse innan alla nesligt uppladdade och förvånansvärt flyktvilliga små retstickor var uppsopade. Och föresten, hur dammsuger man insidan på en dammsugare?
Här har det inte blivit några fler granar sedan dess.

Superhjältekraft. – Att inte ge julgranar en avsugning.