(Hjärtats röst, Iris Rönnqvist)
Om jag går och tittar på konst så slår det aldrig fel att jag och konstnären har samma smak. Alltså all konst som jag tycker om är skitdyr.
Samma sak i dag. Ett besök i konsthallen, och en samling tavlor av Iris Rönnqvist. Hon målar med alla färger och slösar verkligen med fantasin. Djur, människor och natur ihopvävda till ett. Sprakande och härligt, mysig och lite mystisk.
Det fanns kanske nåt som jag kunde ha haft råd med, men den tavla som verkligen talade till mig kostade sextontusen. Av alla tavlor så tyckte jag såklart mest om den som konstnärinnan också värdesätter högst.
Jag får många tavlor på Myrorna för den summan. Visserligen bara räserkonst, gjord av nån pengatörstande konststudent och inget som jag kan ha som pensionsförsäkring. Men som likväl kan lyfta mina tråkiga väggar och göra mig glad, för konst ska inte bara passa in.
I hallen kom det också in ett äldre, välklätt par som helt klart inte led av samma plånbok som jag. Kvinnan gick ett snabbt varv och pratade lite med mig, men karln rusade bara runt och sa att tavlorna var i fel färger, och att dom inte skulle passa i hans övriga samling.
Klart att jag blir lite avunds på den som bara kan svischa in för att se om nåt passar i samlingen.
Superhjältekraft. – Att ha dyr smak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar