Oväntat besök.

Jag hörde hur det dompade och rasslade nere i trappen och jag trodde det var grannen som joxade, men då det inte slutade så gick jag för att kolla.
Det var nån som försökte dyrka mitt lås.
Nu, ikväll, nyss!
Jag tände och blinkade med taklampan så att vederbörande skulle förstå att jag var hemma, men han fortsatte att fiffla ändå.
Då gick jag ner och utan att öppna så bankade jag på dörren och frågade vad han ville. Och nu reagerade han, det blev tyst.
Jag såg genom det buckliga glaset hur han tog ett vingligt steg bakåt och tittade sig runtomkring.
– Oj, fel gata.
Hans kroppsspråk sa att det skulle bli en tung morgondag.
Från mitt fönster såg jag hur killen vinglade bort mellan husen.
Jag hoppas han hittar hem för jag har inget kaffe att bjuda på.

Superhjältekraft. – Att inte bedriva fyllecellshotell.