På golvet.

Jag ligger till bords, som dom gamla romarna.
Jag äter en lätt lunch, med fötterna i köket och resten av kroppen vilandes på min stora balkongkudde som jag lagt på golvet i hallen. Det är inte särkilt bekvämt, det finns andra sorters kuddar jag hellre vilar mitt huvud mot.
Men hur gjorde dom egentligen när dom låg på sina schäslonger och hade sina festmåltider? Man ska ligga på sidan med vänster arm som stöd och plocka för sig med höger. Jag hinner ju bara ligga här i två minuter innan min arm har somnat och nacken börjar stelna till.
Jag är nog inte skapt som de privilegierade, eller så saknar jag bara det överflöd av mat och kvinnligt sällskap som skulle få mig att glömma obekvämligheten.
Alternativet för mig är att stå vid köksbänken, men då känns mitt hallgolv som en trevligare plats.
Inga möbler går att använda, allt är belamrat och ihopskuffat. Ja allt utom min madrass som jag ska sova på i natt, den ligger i rumssoffan och tvärs över rumsbordet, så den fyller fortfarande sitt syfte.
Av mina sjuttiosju kvadrat kan jag bara använda tretton, badrummet, hallen, halva köket och madrassen i vardagsrummet.
Rörkillarna har lovat att komma i morgon och arbetet ska ta två dagar. Sen kommer det säkert att ta två månader innan jag har stökat tillbaka och allt ser ut som jag vill.
Jag har scannat Blocket efter lite begagnade möbler, jag behöver ett skåp till den gamla stereon och ett gammalt skrivbord som ska passa i mitt sovrum. Men det som ser intressant ut, finns alltid så långt bort eller så är det på tok för dyrt.
Så jag få ta lite av mitt tålamod och sikta på en färdigmöblerad julafton.

Superhjältekraft. – Att ligga som ett utvik och hoppas på en kvinnlig rörmokare.