Jag har nog alltid varit fascinerad av bilar och sånt med stora hjul och mycket brum, men man kan bli botad.
Jag har hjälpt en kompis att renovera hans Impala -65 under två vintrar.
Visst finns det en tillfredsställelse när det blir bra, men det kostar ju på, hela raggargenerationen har blivit gubbar, och gubbars leksaker får ju kosta. Så allt som tidigare var en billig hobby för osnytna ynglingar är nu finkultur med investeringspotential och förväntade värdestegringar.
Tur att det inte är jag som håller i plånboken, jag offrar bara tid.
Det mesta av bilen har blivit isärplockat och omsorgsfullt uppstökat, det är nästan bara lacken som lämnas orörd. Nu håller vi på med inredningen och det är inte långt kvar till uppstart.
Jag har fått gå lös med airbrushsprutan där det fanns några lackskador, det är roligt men lite gruvigt på en så fin bil.
Tjejen skulle ha behövt lite mer jobb men den oskyddade baslacken gillade inte mina schabloner.
Visst vore det roligt med en hobbybil, men jag tror att jag har blivit lite mätt på kalla cementgolv och obekväma arbetsställningar.
Det är nog att hålla en vardagsbil rullande.
Men om allt går enligt planerna så blir det väl lite cruising i sommar, bara bensinpriset nu inte skenar.
Superhjältekraft. – Att vika alla leder åt fel håll för en strulig skruv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar