Meteor.

Slank in på en miniserie i går kväll. Meteor, ett drama med katastroftema. En meteorit blir knuffad av en komet och undergångscenariot är klart.
Det kändes vara nåt helt i min smak.
Men trots att man fått en budget till några riktigt hyfsade specialeffekter och en hel arsenal av halvkända skådespelare så haltar historien som en trebent ko.
Det hade kunnat bli en hyfsad historia men manusförfattaren ville till varje pris fylla varje roll med en egen liten minikatastrof. Som om det inte räcker med en snyggt uppmålad ELE.
Det blir bara för mycket när forskaren och hans assistent, som har dom rätta beräkningarna i sin laptop, blir tvingade ut i öknen och tappar mobilteckningen, får bensinstopp, blir överkörd och dör. Assistenten får lift till ingenstans, hon blir kidnappad av polismördare, rymmer, blir haffad, får skydd av presidenten, ska flyttas till säker bunker men råkar ut för en till trafikolycka.
Hallå, inte ens MrBean har sån otur.
Samtidigt så har en handfull militärer och en oduglig matematiker en plan att avfyra en tjevu kärnvapen så där lite på måfå för att krossa meteoriten. Dom har ingen tanke på att involvera fler kunniga människor i sina planer på att rädda världen.
Otroligt hur man kan få en sån enkel historia att fyllas med så många logiska luckor och så mycket uselt skådespeleri.
Men effekterna är ju lite häftiga, så jag blir väl sittandes att titta på andra avsnittet också.

Superhjältekraft. – Att väga det usla mot det häftiga.