Ole dole doff, du är ute.

Ser på den eminenta serien The Big C, och blir påmind om ett annat socialförsäkringssystem.
Vi är så bortskämda i Sverige att vi inte vet bättre än att vi är beredda att förlora det som vi är bortskämda med.
Fattar du?
Att ha en vård som är till för alla, till för den som behöver den, inte bara den som har betalat den dyraste försäkringen.
Jag säger inte att vår vård fungerar oklanderligt, det finns mycket som behöver rättas till, och vi kanske skulle behöva använda resurserna bättre.
Men i den andra världen, där alla har sin egen privata sjukförsäkring, där finns inte utrymme för några marginalmänniskor.
I en värld där den som använder sin försäkring blir oattraktiv för försäkringsbolagen och kanske inte får förnya den, där alla har olika villkor i sin försäkring och därför får olika vård, där den arbetslöse inte har råd att betala sina premier, där allvarliga sjukdomar blir till aktiekurser och investeringsobjekt.
Där min försäkring täcker en skiktröntgen men din bara betalar för ett ultraljud, där någon blir hemskickad för att dö när andra med tilläggsförsäkring får nya organ.
Vår rivningsrobot, Alliansen, har slagit in på privatiseringskursen, och försäkringsbolagen står i startgroparna och stampar, ivriga att tjäna massor med pengar.
Blir vården bättre? Blir vården effektivare? Kommer köerna att kortas?
Jo alldelens säker för den som har råd att betala, och redan idag finns det flera varianter att köpa sig förbi köerna.
Men vi vanliga dödliga? Vilka finstilta kontrakt kommer vi att ha råd att köpa?
Mitt genetiska arv kommer att ge mig skyhöga självrisker och massor med undantag.
Jag får nog hålla till godo med en enkel biljett till ättestupan.

Superhjältekraft. – Att erbjuda hjälp till den som behöver den, det är ingen uppoffring.