Tack för dom röda understrykningarna.

Det är oerhört irriterande när jag slänger iväg ett slarvfel, en ynklig felstavning som tar blicken från det jag har skrivit.
Jag brukar försöka läsa igenom allt som jag skriver, bara för att undvika de förtretliga stavfel som min penna spottar ur sig. Men ibland har jag för bråttom.
Nån stjärna på rättstavning har jag aldrig varit, men jag ser om det ser konstigt ut.
Så därför är det dubbelt irriterande när jag kommenterar någon annans blogg eller skickar iväg ett SMS utan att dubbelkolla, och sen, i samma ögonblick som jag trycker på sänd knappen, instinktivt känner att nåt blev fel.
Nu sist fick ordet ”förtjänar” en ny stavningsvariant, ”förkänar”.
En kommentar till en insändare eller en artikel i nättidningen kan ju bli läst i flera dagar, blogginlägg blir oftast gamla snabbare. Så skammens längd varierar.
Ett SMSfel kan ju alltid urskuldas med T9, och tur är väl det, för där finns inga röda understrykningar.

Superhjältekraft. – Att stkjärpa till sig, och stava rät.