Cykel vs.

Jag tog fram min cykel idag, måste ju börja vänja arslet.
Jag har sagt till mig själv att börja cykla till jobbet, men jag tänkte vänta tills cykelbanorna har tinat fram. Och nu finns det snart ingen återvändo.
Jag tog kameran i fickan och tänkte fota nåt tidigt vårtecken, men gegga och smutsigt snöslask gör sig inte så bra på bild. Men det blev väl ändå en mil på pedalerna typ.
Så nu går jag runt i min lägenhet med lätt avdomnat klockspel och undrar hur jag ska kunna cykla till jobbet varje dag.
Latmasken stretar emot såklart, men ett bensinpris som passerat fjorton kronor och är på väg uppåt fungerar ju som en effektiv morot.
Som ensamstående blir bilägandet genast en dyr lyx som man borde välja bort, och jag kör ju till nittio procent bara till och från jobbet.
Förra året grävde min gamla bil ett hål i min börs på nästan tjugosjutusen kronor, utan att räkna in inköp och värdeminskning. Hade jag valt att åka med lokalbuss så hade jag klarat mig undan med en femtedel.
Men nu ser jag fram emot varmare dagar och frisk morgonluft, 7,3 kilometer av hälsofrämjande pedalettnyttjande.
Om det inte regnar förståss, eller blåser för mycket, eller eller eller…

Superhjältekraft. – Att trampa på i ullstrumporna.