Meteor del två.

Jag blev ju tvungen att se sista delen av miniserien som började så uselt förra veckan.
Den fortsatte i samma stil, ja värre. Dom logiska luckorna blev till avgrunder och jag blev tvungen att gå ifrån en stund för att lugna nerverna.
Hur kan man få pengar till ett regiarbete som ser ut som ett projekt från några skoltrötta högstadieelever?
Specialeffekterna vägde inte upp, och när den stora meteoriten kom dundrande in i jordens atmosfär, glödande av friktionen, men med en tydlig hastighet på max femtio kilometer i timmen så dog även det tittarvärdet.
Varför jag tittade? Ja säg det, jag kände ett behov av att få veta hur dom skulle krångla sig ur alla konstiga knipor som dom trasslat in sig i.
Jag kan bara konstatera att det gjorde dom inte, dom tog den enkla vägen, och sen körde dom eftertexterna.

Superhjältekraft. – Att veta när man ska byta kanal.