Ett hjärta vid min dörr.

När jag kom hem i dag så fick jag en present.
I den nysnö som har fallit utanför min dörr, hade någon format ett stort hjärta med sin hand.
Jag tar förgivet att det bara är några barn som busar, men fotspåren runt om var inte så små. ???
Jag såg mig omkring, inga andra hade fått nåt, bara framför min dörr. Kanske nån som driver med mig, eller var det bara lite konstigt.

Superhjältekraft. – Att få ett iskallt mottagande.

Dag 13.

Superhjältekraft. - Att äta en pepparkaka och bli snäll.

Hårfint.

Det kommer att bli på det berömda håret att jag kan bära upp min nya madrass i min trappa.
Jag tyckte att jag hade mätt, men idag bar jag ut en skrivbordsskiva som jag ska såga av. Den är precis etthundrasextio centimeter och den slickade taket i min lilla hall, just där trappen tar vid. Hur ska det då gå med en madrass som också är två meter lång?
Jag ror det ska gå men jag blir lite orolig.
Men jag får väl gardera mig med några starka vänner på leveransdagen, för den går ju att hiva upp på balkongen med rep, och ta in den vägen om det kniper.
Jag har målat min skänk, och nu syns det att den är köpt på Jysk. När den var syrabetsad så märktes det inte hur sned och vind den är, men nu när den är vit så blir alla springor så tydliga.
Fast man ska ju inte haka upp sig på sånt som man inte kan påverka, den blev jäkligt fin i alla fall. Skivan är mörkbrun fast den ser svart ut på bilden.
I morgon så ska det snickras underrede till madrassen, och om jultomten hjälper mig lite så kanske jag fixar mitt sovrum innan jul i alla fall.
IKEA har ju lovat leverans dagarna före.

Superhjältekraft. – Att tro på tomten.

Bara ett litet slick.

Tänk dig ett tjockt lager av rimfrost. Ett oemotståndligt gnistrande ludet lager av vita iskristaller.
I kvicksilverlampans bleka sken får det liv, det blinkar till dig.
– Smaka på mig. Nästan som glass, du bara måste göra det. Du sträcker ut tungan och känner hur frosten liksom pirrar på tungan när den smälter, bara smaka lite.
Det finns en magi i sådana kristaller, sådana som bara bildas på iskallt järn.
Det är minus trettiotvå och värmen på din tunga rår inte på lyktstolpens förmåga att frysa vatten till is. Det tar noll komma sju sekunder för alla papiller på din tungspets att förenas med det galvaniserade järnet.
Du sitter obönhörligen fast, ensam i den klara vinterkvällen. Din andedräkt ryker och bildar nya kristaller på stolpen, halsduken, kanten på mössan och dina ögonfransar.
Du drar lite och känner hur ont det gör, törs inte dra mer av rädsla för det onda, men kylan gör också ont. Försöker värma dig lös med lovikavantarna, fast dom är blöta och fastnat också på stolpen.
Häääääälh. Paniken får ditt hjärta att slå hammarslag och tårarna rinner på dina röda kinder. Häääääälh. Du är ensam, aldrig förr så ensam.
Tungan har domnat bort och det finns inget alternativ.
Allt är över på några evighetslånga sekunder, och den biten av tunga som sitter fastfrusen på en av kommunens lyktstolpar kommer så småningom att tina lös. Fast några dagar framöver kommer den röda fläcken av slemhinna vara det stora samtalsämnet hos grannskapets alla ungar.

Det handlar inte om mig, jag var en av grannskapets ungar. Men jag behöver bara tänka tanken för att känna hur ont det gör.
Köldexperten säger att man ska kissa på tungan, jo det är lättare sagt än gjort. Kan du tänka dig hur det skulle gå till?
Påbyltad som en astronaut med snö upp till knävecken. Inte ens den vigaste strippa skulle kunna åla sig runt stolpen och pinka med sån precision.
I boken Populärmusik från Vittula så ligger huvudpersonen på knä med läpparna fastfrusna i backen, dessutom så vill jag minnas att han hade tillgång till en mugg.
Fusk.
Jag har suttit fast ett par gånger, men aldrig dragit mig lös.
En gång följde jag min mor till konsum, fast jag stannade ute i snön och lekte. När hon hade handlat klart och kom ut från affären så stod jag mycket stilla med tungan väl förankrad i det smidda trappräcket.
Jag fick en skopa varmt vatten.
Det enda min mor sa var. – Det var tur att det inte var din bror, han skulle aldrig ha väntat.

Superhjältekraft. – Att ha is i magen, eller kanske hellre varm choklad.

Alma

Här får du en liten mysryslig vinter historia.

Superhjältekraft. - Att inte vara så himla nyfiken.

Utland, snö och madrassval.

I dag blev det en liten rockad med göromålen. Minus nitton utomhus, så då får man ju passa på att avfrosta frysen. Och avfrostar man frysen så kan man ju dra fram och städa bakom, det händer inte så ofta.
Sen betsa skivan en sista vändan på skänken och grundlacka stegen till våningssängen.
Jag stökade lite i köket och upptäckte att jag inte kommer att rymma hyllan där jag har haft mina hobbyprylar. Typiskt, måste hitta en ny lösning på det.
Så då har jag ännu en möbel som ska på loppis.
Jag var på IKEA igår. Tre vänner följde och det blev en trevlig tur.
Dom hade madrassdagar och en naprapat som hjälpte till med goda råd vid val av madrass. Det passade ju mig perfekt, trodde jag.
Jag hade ju sett ut en madrass i förväg som jag trodde att jag ville ha, men det kändes inte riktigt rätt när jag provlåg.
Så kom naprapaten. Han snackade och viftade med händerna, pratade om kotor och avlastning, zoner och stöd.
Sen demonstrerade han sin tes på mitt resesällskap, hon fick provligga flera sängar och han letade kotor och tryckte och pekade. Han verkade lite småstressad för det var mycke folk i farten, och det fanns gott om sängspekulanter.
När han förstod att det bara var jag som var ute efter säng så sa han att jag kunde välja vilken madrass jag ville för jag var kille, och vi är ju rätt så raka i figuren. Han sa det två gånger, jag fick välja vilken madrass jag ville för jag var kille. Hm, inte mycket till hjälp.
Jag köpte några sänglampor, det var allt. Mina vänner skulle köpa bokhyllor, men dom var slut i lager.
Så vi åkte en sväng utomlands istället. Jag har hört att man kan fly den nordiska vintern med en tur till främmande land. Men jag kan säga att det var precis lika kallt i Torneå som i Haparanda. Och inte lockades jag att köpa nåt värmande heller.
Det blev lite godis från den gigantiska godisaffären innan vi begav oss hemåt.
Det flisstrade lite när vi åkte ut ur Haparanda men det var mest bara kallt, och vi blev förvånade när vi mötte plogbilar. Vi häcklade dom två plogbilarna, för snödjupet på vägen var noll och i kanten mindre än två centimeter. Plogstålet skrapade i asfalten så gnistorna yrde.
Men vi fick snart smaka vrede från vinterguden Ull. Det började snöa på riktigt och snöröken blev snart ogenomtränglig.
Jag hatar snörök. Det finns egentligen bara en säker hastighet då, noll kilometer i timmen.
Fast vi skulle ju hem, så jag körde på helspänn och försökte hålla hjulspåren som syntes typ tio meter framåt. Tur att det gav sig när vi passerat Kalix. Det är en rätt så lång resa hem från Haparanda, även utan skitväder.
Jag har nu sovit på saken och beslutat mig för att beställa en madrass, en av dom andra som jag provade, jag kan inte gruva mig längre och jag vill inte ha kvar min gamla smala madrass.
Ja där har jag ytterligare en grej att sälja, jag måste nog snart annonsera.
Om jag kan hålla balansen på möbleriet i min lägenhet med devisen ”en sak in, en sak ut” så vore det bra.

Superhjältekraft. – Att få hjälp till självhjälp.

Femtio mil för en köttbulle.

Det blir till att åka bil till IKEA i morgon, jag bara måste få veta om deras madrass är ett alternativ. Och just nu har dom en kampanj så dom kör hem den gratis.
Fast jag har ju hittat en bokhylla och ett skrivbord också.
Jag har lite dille på skrivbord, det blir ett i mitt sovrum, ett i tjejernas rum och två i köket. Ja köket är ju inte bara kök, det blir ju kök och hobbyrum, så bordsyta är bra.
I mitt sovrum börjar bitarna falla på plats. Bröstpanelen sitter på plats och sänggaveln är färdig, den ska bara klarlackas ett varv. Och idag har jag betsat skivan på skänken, sen ska den få vita sidor och lådor.
Så det tar sig, även om det känns gå långsamt.
Det stora som är kvar är att bygga underredet till madrassen och att måla det, plus målning av skänken såklart.
Synd att jag inte äger min lägenhet, för mitt sovrum ska ju få lite blandning av New England, Kolonial, Marin tema, typ. Så i taket skulle jag vilja måla en två meter stor kompassros i en lite blekgrå nyans, men jag vet inte om eventuella nya hyresgäster skulle uppskatta det.
Så jag får väl fixa en matta istället.

Superhjältekraft. – Att tvingas kompromissa med alla idéer.