På vårt hotell hade hissen en typisk medelhavsmentalitet, manjana.
Den hade inte bråttom om man så säger, och då säger jag det snällt.
Därför var det så roligt att den hette Asfort.
Superhjältekraft. – Den som väntar på en hiss kan gott vänta.
Ett fåfängt försök att bringa ordning i min stökiga hjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar