Ett nyp på tiotusen meter.

När man är i Barcelona så blir det lätt att man dricker mycket och till följd av det behöver man uppsöka en toalett uti mellan.
Jag har sett fina toaletter, fula toaletter, små toaletter och pyttepytte små.
Och räkna inte med att det alltid finns toapapper och tvål, det verkar vara lyx, och lika jobbigt att det ibland saknas sits, man får sitta direkt på porslinet.
Men det finns annat man kan göra på en toalett.
På flyget hem hände en oväntad grej.
Så en fråga. Om man får sig ett nyp på en flygplanstoalett någonstans högt över Europa, har man då kvalificerat sig till tiotusenmetersklubben?
Jag kan erkänna att när jag gick in och tände upptagetskylten så kände jag mig ren och obesudlad, nu känner jag mig befläckad och skamligt utnyttjad.
Jag såg att sitsen var lite sprucken när jag satte mig, men jag tänkte inte mer på det.
Om du inte fattar vilka konsekvenser det medför så får du här en vetenskaplig beskrivning.
När jag sätter mig på en sprucken toalettsits så kommer plasten att deformeras av kroppstyngden, det gör att en liten spricka förvandlas till ett stort gap.
När jag sen ska ställa mig upp så vill det stora gapet åter bli till en liten springa, detta går nu inte eftersom skinnet på min rumpa så påpassligt fyllt igen hela glepet. (Jag ber om ursäkt för den bild som jag tvingar dig att måla upp i din fantasi.)
Sitsen biter mig i baken. Nyyyyp. Aj, tur att jag inte kände efter, utan bara snabbt ställde mig upp med ett knyck. Annars hade jag nog suttit kvar än, för det gjorde ordentligt ont.
När jag kom hem och duschade så kände jag hur det sved därbak, och mycket riktigt så har jag nu ett tre centimeter lång rött märke i baken.
Tack Ryanair för det, jag borde kräva ersättning för sveda och värk. Ja i alla fall för svida och färg.
Trakasserier av värsta sort, nypa intet ont anande turist i ändalykten.
Skändligt.

Superhjältekraft. – Att fastna i en spricka bland molnen.