Hamburgare eller hamburgaré?

När man reser runt i detta land så får den enklaste maträtt alltid olika lokala kulturella inslag.
Beställer man en hamburgare så kan den serveras med allehanda konstiga tillbehör, så jag har lärt mig att alltid tydligt beskriva vad jag vill ha.
Tyvärr så funkar det inte alltid, vissa lokala seder måste man anamma.
I Göteborg så skulle den värsta hungern stillas efter en lång tågresa, och utanför stationshuset fanns det en grillkiosk inhyst i ett hål i väggen.
Jag beställde fyra stora hamburgare och kvinnan bakom disken frågade vad jag ville ha på.
– Bara sallad, lite lök och dressing, sade jag.
Ett par andra kunder fick också sina beställningar påbörjade.
Jag stod på sidan och tittade in genom glaset, och när hon lade dom stora hamburgarna på bröden så fullkomligt fyllde hon dom med senap och ketchup.
Jag ropade in genom luckan och stoppade henne, men hon såg ut som ett frågetecken. – Ingen senap och ketchup?
– Nej bara sallad, lite lök och dressing. Hur svår beställning var det?
Ett annat år blev det snabbmat på östkusten.
Utanför Skansen stod en liten grillvagn med glada markiser, och killen därinne blängde misstänksamt på mig när jag bara ville ha ”sallad, lite lök och dressing”.
Han hörde väl på min dialekt att jag kommer från en landsända som nog bara lever på björnkött och tallskott.
Så för säkerhets skull så upprepade han min beställning. – Bara sallad, lök och dressing?
– Ja, det blir bra.
Jag tog mina burgare och vi satte oss en bit bort.
Första tuggan avslöjade hur stor makt som saltgurkemaffian har på grillarna i Stockholm. Våra burgare hade alla ett tjockt lager saltgurka!
Vem fan har hittat på detta helgerån? Och varför har sörlänningar så svårt att förstå ordet ”bara”?
Bara betyder ”ingenting annat än”, inte som många tycks höra – Ja tack jag vill också ha saltgurka, senap, ketchup, surkål, örtsalt, dillröra, syltlökar och inlagda tomater.
Men orden verkar ibland förvandlas någonstans mellan stigbygeln och hjärnbarken.
Fast kunden ska kanske inte alltid ha rätt.
Och det kanske i slutändan bara är av välvilja som dom trugar på oss sin lokala cuisine, man ska ju ta seden dit man kommer och inte alltid av gammal vana be om ”– bara sallad, lite lök och dressing”.

Superhjältekraft. – Att bryta sina vanor utan att handla på företaget som inte får nämnas vid namn.