Jag är 13 % mindre.

Jag för kassabok, och ibland önskar jag att jag aldrig börjat. För sanningen är inte alltid så kul.
Jag började när jag skiljde mig och flyttade till eget boende, då kändes det som om börsen hade hål och lönen blivit tvättad i krymptemperatur.
Nu när det gått några år kan jag bara konstatera att krympningen fortsätter.
Allt har blivit så mycket dyrare dom senaste åren, men jag som jobbar i en konjunkturkänslig bransch, har fått stå tillbaka på inkomstsidan.
Alla kostnader ökar, och tydligast på sånt som jag inte kan välja bort. Vissa fasta utgifter har ökat tjugotre procent på två år!!
Om jag räknar en total boendekostnad från 2009 till idag, hyra, parkering, hemförsäkring, tv och bredband, så har den stigit med exakt 10,07 %. Men min fasta lön har bara ökat 3,8 %.
Men det är inte det sorgligaste. En del av min inkomst består av en bonus från ett havererat bonussystem. Och nu blir kassaboken rent av tragisk, jag kollar raden för nettolön, hur mycket har den utbetalda lönen ändrats under samma period.
Summa summarum -2,8 % på två år. Minus 2,8 %!!! Och detta trotts att Alliansen har gett mig jobbskatteavdrag.
Nån blir rik och inte fan är det då jag i alla fall.
Jag gillar inte att gnälla, men när arbetsbördan, efter alla uppsägningar, har ökat och levnadsutrymmet minskar med 12,87 % då känner jag att jag har rätt till lite gnäll.
Med den här takten så kommer jag snart att få betala för att gå till jobbet.
Vi mäter ju varandra med pengar, och jag har blivit nästan 13 % mindre värd på två år. Illa. Fondförvaltaren för ”Uffe Viking fonden” sliter sitt hår, investerarna flyr.
Men jag ska inte tycka för mycket synd om mig själv, jag är ändå en av de lyckligt lottade, jag är frisk och har jobb.

Superhjältekraft. – Att äta 13 % mindre, och ha 13 % mindre kläder på kroppen.