Apotek med valfrihet.

Jag vaknade med kliande ögon i morse. Har lite känning av pollen i luften.
Jag rotade lite i medicinskåpet men hittade inget intressant. Så jag åkte förbi apoteket när jag ändå skulle ut i ett annat ärende.
Klockan var tre minuter i tio, så dom hade inte öppnat när jag kom dit. Men redan redo för grönt ljus står det två rullatorförare i full mundering.
Båda står stilla på tomgång med en hand på handbromsen, en gumma och en gubbe.
Gumman står i pole position och blockerar hela ingången, så när dörrarna öppnas drar hon i väg som ett skott. Passerar dörrkarmen med ett svisch, in på den grova mattan så det frassar om hjulen, och rundar hudkrämshyllan som om hon inte gjort nåt annat här i livet.
Gubben har slicks på sin hjulgångare, och i det blöta föret så tappar han fäste i startögonblicket och blir hopplöst efter.
Inne på apoteket jobbar tre personer, en kvinna som står mitt i butiken och hälsar oss välkomna, och två som står bakom receptdisken och väntar. Alla vänder blicken mot oss tre som kommer in, redo att hjälpa.
Gumman med den blå stödrullen är överlägset först, och är nästan framme vid receptutlämningen, då gör hon en inbromsning så det ryker om hjulen.
Kölapp måste hon ha.
Hon trycker febrilt på automaten. Jag måste skratta lite. Hade hon gjort av med all energi på sin snabba spurt så hon inte orkade ända fram till disken?
Hon kanske var rädd att gubben med slicks skulle köra om henne på sista metern?
Eller har kölappen nån annan funktion, som jag inte vet om, när man är den enda kunden och ingen annan är före eller sitter och väntar?
Hon kanske samlar på kölappar som andra samlar på konsertbiljetter och frimärken.
Jag får hjälp av kvinnan som hälsade oss välkomna. Hon visar mig hyllan med allergimediciner, och säger. – Vi har dom här fem sorterna, det är inte så stor skillnad på dom.
Jag tittar på förpackningarna men känner inte igen nån av dom, annat än från tv reklam såklart. Jag kommer inte ihåg vilken sort jag köpte sist.
Kvinnan säger inte så mycket mer, hon väntar på att jag ska bestämma mig.
Det här är väl det nya privata apoteket i ett nötskal. Tidigare så fick man tips om vilka mediciner som innehåller samma verksamma ämne och vilken som är billigast.
Men det vore ju otänkbart att en försäljare på ett privat apotek skulle pracka på mig det billigaste, om nu inte det är den sorten som dom har störst avans på förståss.
Jag gör precis som reklammakarna vill att jag ska göra, och är på väg att ta en välkänd förpackning, men när jag tittar på prislappen och antalet tabletter, så skiljer det ganska mycket.
Det fick bli en annan okänd sort. Jag betalar och går.
Gumman som druckit Red Bull till frukost står fortfarande vid receptdisken, hon ska väl ha ut en stor förpackning kylbalsam till fotsulorna kantänka.

Superhjältekraft. – Att köpa droger på måfå.