Ingenting är så enkelt som det först verkar. Ju mer man lär sig om nåt desto fler saker finns det att ta hänsyn till och lära sig av.
När jag var yngre var världen en svartvit plats där det var lätt att skilja på rätt och fel, lögn och sanning.
Sen växte jag upp och upptäckte att det finns lika många verkligheter som det finns människor, och alla har sitt sätt att tolka det som finns och sägs.
Ibland hamnar diskussioner i ett paradoxliknande tillstånd, där övertygelser och hörsägen strider mot allt sunt förnuft.
Ska jag orka bry mig eller ska jag bara acceptera att vi tycker och tänker olika.
Jag är ju inte den som blixtsnabbt replikerar, som jag tidigare nämnt, så det kan ta en stund innan jag reagerar.
Jag har ju inte heller alltid tillgång till den information som någon annan hänvisar till, så jag litar på folk tills motsatsen är bevisad. Det brukar väl kallas, att vara blåögd.
Sunt förnuft föresten, på det är det väl också fri tolkningsrätt.
I andras öron säger och tycker jag förståss konstiga saker.
Kan Pinocchio säga så här? Strider det han säger mot sunt förnuft? Eller är det rätt för att han tror på det?
Superhjältekraft. – Att se grått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar