Neg, neg, negativ.

Jag känner att min blogg har en tendens att bli negativ ibland.
Skrivet av en bitter surkart.
Jag vill inte vara sån, men jag är inte ensam. Det finns massor av arga, sura, frustrerade, bittra och ledsna blogginlägg.
Jag tror att den här formen av skrivande fyller behovet att få kräkas ut lite skit som man inte vill belasta sina vänner med.
Datorn är anonym, fastän jag vet att flera av mina vänner läser min blogg. Och intresset att läsa om det, också bottnar i behovet att inte känna sig ensam med såna här tankar.
Allt är så stort idag, globala kriser, miljöförstöring, terroristbekämpning, människohandel och en hel massa saker som jag inte känner att jag kan påverka, men ändå ska vara rädd för.
Jag orkar ju inte tänka på allt elände som jag dagligen blir matad med, så jag flyttar ner allt till min lilla värld.
Det är klart att det byggs upp en frustration, och om den frustrationen kommer ut som ett surt blogginlägg som handlar om nån småsak så kanske det släpper lite, och andra får träffa en betydligt positivare viking IRL, och det är väl bra.
Jag har lätt för att ta allt det positiva för givet, och det är väl bra att stanna upp en sekund ibland och känna efter.
Då kanske det blir en bättre balans på blogginläggen.

Superhjältekraft. – Att pysa lite med säkerhetsventilen.