Jag står gömd bakom dörren, ett perfekt gömställe för att dörren viks upp mot en annan vägg. Står där och spejar i springan som bildas på gångjärnsidan.
Glipan passar ganska bra att stoppa in ett par fingrar i. Så jag gör det, två fingrar, närmare bestämt pek och långfinger på vänster hand.
Då kommer min mor insvischande och stänger dörren!
Ska jag berätta hur ont det gör eller vill du fantisera själv?
Det låter på ett speciellt sätt när man mosar ett par barnafingrar i en dörrspringa. Jag fick inga långvariga men, tack och lov.
Men det strök med ett par naglar, för dom blev blå och föll av ett par dagar senare.
Jag var nog inte speciellt gammal men jag minns att jag stod där i hallen, elementet var grönt, dörren brun och korkmattan så hård att min storebror fick åka skridskor och spela hockey inne.
Superhjältekraft. – Att inte pilla i springan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar