Tänk efter, tänk inte efteråt.

Det kan gälla allt från att placera pensionspengar till hur jag behandlar mina medmänniskor.
Jag har väl som alla andra gjort och sagt korkade saker i mitt liv, det mesta är preskriberat, och i efterhand så funderar jag ibland över mina val, men det lönar sig aldrig att säga: – tänk om jag inte... för skulle jag spola tillbaka tiden till den punkt då beslutet fattades så skulle jag naturligtvis göra samma sak igen.
Alla beslut, stora som små, fattas med den kunskap eller okunskap som vi besitter i den stunden.
Att vara efterklok är ju det lättaste i hela världen och jag hör dagligen personer säga att vi skulle ha gjort si eller så. Jag säger förståss det själv också, fast jag försöker låta bli.
Använder man efterklokheten till att lära sig nåt så är den kanske konstruktiv, men annars bygger den bara besvikelse och dålig självkänsla.
Jag kan inte sia om framtiden och därför kommer jag att fatta dåliga beslut framöver också, men jag är bara människa och jag måste försöka förlåta mig själv för det.
På samma sätt måste jag låta andra vara och göra dumma saker utan att jag dömer dom så hårt.
Jag säger inte att det är lätt när man ibland känner sig illa behandlad och utnyttjad.
Jag hoppas bara att jag inte trampar på någon annan eller gör någon illa i min framfart, det är inte en sån person jag vill vara.

Superhjältekraft. – Att inte säga ” – tänk om jag hade...”.