Gardell.

I går kväll så satt jag och min mor prydligt parkerade på stolsrad arton, strax under taket och såg på Jonas Gardell.
Jonas är i mitt tycke underbart rolig, och han sviker inte denna gången heller. Med sin mimik och sitt egna sätt blandar han stå upp, teater och poesi med ren och skär galenskap.
Vi tröga norrlänningar hinner inte alltid med i hans tvära kast, och då får vi veta det. Extra kul när han trackar folk i publiken och det inte riktigt går som han tänkt.
Och för en gångs skull så var det inte det vanliga kulturfolket som satt i publiken, utan en väldigt brokig skara i alla åldrar från typ femton och uppåt. Kul.

Superhjältekraft. – Att få en lektion i HBTQLAI.