Vad ska jag säga om killen som ritar mig? Hjulet snurrar men hamstern är död, ja du förstår vad jag menar.
Han envisas med blyertspennor när rymdåldern redan är passerad. Hallå, är det nån hemma? Dator, pixlar, ettor och nollor, hallå.
Tänk om han bara kunde engagera sig lite, jag skulle ju hur lätt som helst få liv i ett animeringsprogram. Tänk att få bli renderad, kanske 3D modellerad med lite schyst raytracing. Det skulle kännas bra.
Men killen har inga studieskulder, om du förstår vad jag menar. Han gläfsar på med målarfärg och pappersmallar, tror kanske att vi lever i stenåldern med grottmålningar som det yttersta beviset på kultur.
Otroligt, killen har definitivt inte alla indianer i kanoten. Alltså hans antenn får inte in alla kanaler om jag så säger.
Det är fel någonstans, men inte är det i knäna. Kan jag säga det tydligare?
Det är inte skottat ända fram. Han saknar några knappar på sin fjärrkontroll. Osten har glidit av kexet och jag hoppas att det inte blir sämre, för nästa steg är väl fingerfärg utan pensel.
Superhjältekraft. – Att komma över inlärningströskeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar