Gullivers resor.

Jag var på bio igår och jag glömde nästan att jag tänkt skriva om det. Inte för att filmen var kass, men den var väl inget underverk heller.
Jag gillar Jack Black när han, som i denna filmen, har en lite lågmäld roll. Då blir han trovärdigare och lättare att ta till sig.
Jag har inte fattat det tidigare men storyn är ovanligt samhällskritisk. En obetydlig liten människa som ljuger ihop en story och som sedan hamnar i en sits där han räddar en hel nation med sina förmågor och plötsligt blir behandlad som en kung, helt utan att någon ifrågasätter.
Det finns väl fler än en börsanalytiker som känner igen situationen.
När sedan storheten stiger honom åt huvudet och fasaden rämnar så blir han banlyst och utkastad. Han blir bara en liten marionett hos dom ”stora drakarna”.
Och här blir väl verkligheten tydlig, den som utmanar den sittande maktstrukturen blir inspärrad och förlöjligad.
Men filmen är gullig och lagom fantasifull, och slutet är ju som i alla sagor. Men inget slut utan det obligatoriska sång och dans numret, synkroniserad spontandans i storslagen massförpackning.
Sånt älskar jänkarna. Sånt hatar jag.
Filmen var i 3D och jag vet inte, tillför det här nånting? Tveksamt på vanlig spelfilm, hellre på animerat där man kan anpassa hela filmen för det här formatet.

Superhjältekraft. – Att nöja sig med en liten popcornsmeny.