söndag 11 juli 2010

Drömmen om ett konstverk.

Jag har drömt samma dröm flera gånger. Ja många gånger till och med.
Jag är hemma hos en tjejbekant och vi håller på med ett jättestort konstverk, nåt som ser ut som en grov trasmatta som hänger lite böljande i trådar ner från taket. Jag sitter vid en symaskin och syr för brinnande livet, och hon står framför mig och håller på att knyta figurer av fransarna som hänger ner lite överallt på konstverket.
Det här är liksom hela konceptet och jag fattade ingenting dom första gångerna. Jag hade nog hoppats att det skulle utvecklas till en sexdröm, men så blev det aldrig.
Vi jobbar hårt, och jag får för mig att det är bråttom och väldigt viktigt det vi håller på med.
Konstverket är gjort av tyg och knuten till en mycket ojämn väv. Väven är kanske två meter hög och typ fyra meter lång, den böljar som en fisk som simmar i vatten. Den startar med en kritvit kant som tonar över till gul, orange, röd och blir till slut svart längst bak, men den är också lite spräcklig och alla färgerna syns som strimmor överallt utom längst fram och längst bak.
Den svarta delen är lite smalare och avslutas i en plym, den böjer sig upp och ner också, som en ödlesvans med avslutande fena.
Ju fler gånger jag drömt ju fler detaljer har det blivit.
Överalt längs hela väven hänger det fransar som är knutna till små människor, det ser ut som om dom allihopa försöker klamra sig fast på den här simmande mattan.
Helt plötsligt en morgon så visste jag vad konstverket betydde, och det är nu som det blir flummigt som en LSD tripp.
Väven är livet som färdas genom tiden, hänger du med? Tiden är som en gröt som omger oss, och livet pressar sig fram genom den.
Den vita kanten längst fram krockar med tiden och där skapas liv, och den svarta svansen är förståss döden som piskande driver på. Utan död, inget liv. Livet böljar och svänger, ständigt föränderligt, medans alla små människor kämpande försöker finna en säker plats och hålla sig fast på.
Nej, jag har inte ätit förbjudna svampar.
Jag undrar varför jag har drömt samma sak så många gånger? Konstverket är stort, vackert och konstigt, och det vore jäkligt läckert att få göra det i verkligheten.

Superhjältekraft. – Att tyda sina drömmar.

Inga kommentarer: