Zzzzzzz.

Det är så sällan som jag ser en mygga i min lägenhet eller ens på min balkong, så jag har nästan glömt att dom finns. Men idag kom en stor rackare inflygandes utan landningstillstånd.
Jag hörde den redan när hon rundade knuten på grannhuset, sen började grenarna på häggen att piska och löven virvlade i luften. Det skallrade i balkongräcket när hon styrde mot min öppna balkongdörr. Mina gardiner fladdrade vilt och alla tidningar på mitt rumsbord blåste ner på golvet.
Myggan gjorde en gir runt min tv och satte sig på tavlan bakom. Tavlan damp såklart i golvet och myggan fällde ut sina vingar och siktade in sig på mig istället.
Jag var helt oförberedd på att hon skulle komma, så därför var jag lite dåligt beväpnad. Men jag lyckades ducka för det första anfallet och sen motade jag bort henne med boken jag låg och läste.
Hon var snabb och hann sticka ett par hål genom både omslaget och hela första kapitlet.
Jag hukade vid matbordet och tog en av stolarna som skydd. Vingviftaren gjorde en runda genom vardagsrummet och fler saker damp i backen. När hon vände tillbaka såg jag min chans.
Jag svingade stolen över bordet och fick in en fullträff i nacken på den bevingade blodsugaren.
Stolen offrade ett ben, men myggan blev genast tyst. Den kraschade mot golvet och blev liggandes i hörnet under bokhyllan.
Jag tog den i bakbenen och slängde den snabbt i badkaret, sen hämtade jag en vass kniv.
Det är tur att jag är född och uppvuxen i norrland, så jag både kan flå och stycka en mygga.
Nu har jag en stek i frysen och ett par filéer i marinad. Dom ska jag grilla i morgon.
Ibland gör sig naturen påmind för oss som bor inne i stan, men vi låter oss inte kuvas så lätt.

Superhjältekraft. – Att bo i stadsdjungeln.