Travhästen.

Det här hände för några år sen, när jag fortfarande bodde i villa på landet.
En dag när hela familjen satt på altanen i sommarvärmen och fikade, så kom det en häst travandes förbi på vägen.
Vi tittade storögt på den ensamma hästen som med god fart försvann längs grusvägen, sen tittade vi på varandra och bestämde blixtsnabbt att vi skulle försöka få stopp på honom. En ensam häst på landet kan ju ha tagit ett eget beslut och hoppat ur nån hage eller nåt, och skulle kanske inte vara saknad på flera timmar.
Vi slängde oss snabbt i bilen och satte efter. Vi körde upp bakom hästen men höll ett ordentligt avstånd så vi inte skulle jaga upp den, utan vi tänkte invänta att han skulle bli trött och sakta in så vi kunde köra förbi och ta fast kraken.
Hästen travade så stolt och vackert, det syntes att det inte var nån trött ridhäst, utan en riktig travare, och han verkade inte ha några som helst planer på att avbryta sin utflykt. Det gick både en, två och tre kilometer.
Kanske sprang han till slut lite långsammare och såg ut att vilja sakta in, men då hände nåt oväntat. Upp ur det vänstra diket kommer en ensam ren inspringandes på vägen, och han hamnar en bit framför hästen.
Hästen som såg lite trött ut fick nu nya krafter, han slängde med huvudet, frustade med vidgade näsborrar och satte full fart. Renen upptäckte att han var förföljd av en galen höätare och flydde nu för livet.
Nu blev det fullt race. En travhäst av den här kalibern tänkte minsann inte förlora ett så här viktigt lopp.
Renen gjorde som alla renar gör när dom flyr undan en fara, han följde vägen rakt fram. Renen galopperade i panik och sprätte så där fjolligt med klövarna som bara renar gör, och bakom sig hade han en vild upploppsmaskin med bakåtfällda öron som snart sprungit ikapp.
Den här underbart galna tävlingen fortsatte några hundra meter, men då krockade äntligen renens två hjärnceller och han fick en snilleblixt och vek av ner i diket och in i skogen.
Hästen såg sig omedelbart som segrare och saktade av till skritt. Precis då kom hästägaren körandes bakom oss och han körde om och stoppade den svettiga travaren.
Vi fick en fantastisk föreställning från första parkett, och ett gott skratt åt den galna renen som trodde att han skulle få en lugn dag, strosandes på en öde landsväg mitt i obygden.

Superhjältekraft. – Att inte underskatta en spontan galopp.