Dagen efter.

Här sitter jag ensam som vanligt, lätt besviken efter gårdagen.
Det var ju skottdagen den 29 februari, enligt gammal tradition den dagen då giftassugna kvinnorna får fria.
Men här var det tyst, inte ens en liten antydan till erbjudande, inget knästående, inget förslag om framtidsförändring, inte ens en tvetydig blinkning från nåt håll.
Här sitter en lagom tjock man i sina bästa år, en stor förpackning kärlek, ett kap för den som söker tvåsamhet. Ok, man får lite förvirring och galenskap också, det ingår liksom i paketet.
Det är ett helhetskoncept som saknar utbytbara komponenter, och det du ser är vad du får. Typ.
Men gårdagens tystnad vittnar väl mest om dålig marknadsföring, eller hur, och det får jag väl ta på mig.
Nu har jag fyra nya år att ändra på den saken, ja eller att ta tag i saken själv då. Få se vad som kommer först, för detta är den första dagen efter dagen.

Superhjältekraft. – Att vara en ja-sägare.