Hårhat.

Jag trodde att stormen var i ett vattenglas, att diskussionen skulle dö ut lika fort som den uppstod.
Men det jag skrev om i mitt förra inlägg verkar ha en annan innebörd i många människors verklighet.
Kroppsbehåring upprör, hat och hot, starka ord och handlingar.
Om det bara var ungdomar som provocerade så skulle jag rycka på axlarna men så är det inte, det går mycket högre upp i åldrarna, och från båda könen.
Det får mig att undra vad som egentligen döljer sig bakom. Det kan ju inte vara håret i armhålan som är problemet.
Att människor tycker olika, känner olika, tänder på olika är ju inget nytt. Och att man är tydlig med vad man tycker om, säger det högt, skriver en rad för att uttrycka sig är väl normalt.
Men vad i denna historia skapar hat?
Symboliserar en oredigerad kropp en frihet från det tvång som många känner sig slava under och som man inte vågar välja bort?
Är den en förlängning av en längtan som man inte törs bekräfta av rädsla att inte få tillhöra?
Kan det vara så att man provoceras av det faktum att inte alla väljer att infoga sig i detta påhittade mönster?
Är det rädslan av att förlora kontrollen som får trettioåriga facebookare att ösa avsky över en osminkad verklighet?
Ja jag har ju hunnit bli ännu äldre sen mitt förra inlägg så nu förstår jag ännu mindre.