Jag sitter en stund i soffan och klinkar på min gitarr mest varje kväll, samma fem ackord tragglas om och om igen.
I korta stunder så låter det bra, i långa stunder så behöver jag öva mer.
Det kanske är tur att jag är ensam här hemma nu när det ska övas och övas, hur många skulle stå ut?
Jag får väl använda mina nya kunskaper senare för att fånga en honas intresse.
Likt en vårfågels första solosång så kommer jag att sjunga en kärleksserenad under balkongen hos den allra vackraste prinsessan, och med min skrovliga stämma, fem ackord i fingrarna och min gitarr som hemgift så kommer jag att bli insläppt och bortgift innan klangen ens tonat ut.
Det är jag säker på, eller ganska.
Kanske kommer den första kyssen bara att förvandla mig tillbaka till groda. Vem vet, kväk kväk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar