Efter en obefintlig sovmorgon så gör jag i ordning frukost, kliver över tavlan som jag påbörjade på köksgolvet i går kväll. Klistrar ett par foton i mitt fotoalbum medans frallorna rostas.
Det är lite synonymt med mig just nu, ofokuserad, eller om man ska vara positiv, flerfokuserad.
Vädret skriker: – GÅ UT! Gång och cykelbanorna säger: – Sätter du en enda fot på mig så ska jag se till att du bryter alla ben i din kropp.
Vad göra? Gå ut utan att riskera livet, hitta på nåt som är kul.
Hmm försmaken på våren vill ju bli förevigad och det var länge sedan jag fotade nåt.
Men min enkla kamera har lite svårt för djupa landskapsvyer och framtinad hundskit gör ju ingen glad, så vad ska jag fota?
Jag kom ihåg att jag har en gammal spegel ståendes i garaget, den kan ju få spegla verkligheten. Märk min ordvits.
Och har jag en spegel så letar jag såklart efter sånt som sticker upp, träd, byggnader, stolpar och annat resligt.
Avisst kan jag göra samma sak med Photoshop men det är roligare att göra effekterna analogt och manuellt.
Men det kräver att man tänker sig för lite, spegeln visar ju världen bara så rak som den som håller i spegeln kan hålla den rak, fattar du.
När jag kom hem och kollar alla bilder i datorn så blir jag full i skratt, nästan alla bilder är tagna av en person som har kraftig slagsida, punktering på vänsterbenet.
Inga linjer följer nån annan linje och speglingen gör bara bilderna sjösjuka och vingliga, men roliga.
Jag måste nog ut och testa samma koncept igen, men den här gången med lite värdefull erfarenhet i bagaget.
Och med en lagad punktering i vänsterbenet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar