Bosättning på rätt sida av älven.

Efter att ha bott en massa år i utkanten av en liten by på vischan, ett par hundra meter bortanför gatlysena, en plats som kan vara så tyst att det susar i öronen, så är det lite festligt att flytta till ett bostadsområde som mitt.
Husen är inte höga men här bor många människor, och från många olika länder.
Jag ska erkänna att jag var lite tveksam när jag först kollade in mitt nya boende. Jag är ju full av förutfattade meningar och fördomar. Men jag trivs som fisken.
Det bor många barnfamiljer här, och det är hur lugnt som helst. Och nu när det har blivit varmt och människorna tinar fram så blir det en annan stämning här.
Många är ute och strosar eller cyklar, en hel hop med lekande barn som talar en massa olika språk, grilldoft från alla håll som letar sig upp till min balkong. Och alla jag möter säger hej och är glada.
Det känns som att bo på en kampingplats. Mysigt och hemtrevligt. Och som bonus så har jag nära till centrum.
Jag hade och har fortfarande planer på att köpa en bostadsrätt nånstans, men då ska det boendet vara minst lika bra, och det kan bli svårt att hitta.

Superhjältekraft. – Att hitta hem.