lördag 1 maj 2010

Busiga bilar.

Nu har det hänt igen. Stor rubrik i tidningen, en BILVOLT har inträffat.
Jag hoppas inte att min bil gör volter när jag inte ser på, för i garaget är det inte tillräcklig takhöjd.
Bilar kanske bara gör volter utomhus. Dom smyger säkert iväg på kvällarna och slår kullerbyttor i parken.
Jag är ingen hejare på svensk grammatik, men jag tycker ordet känns krystat och felsyftat.
Det är inte första gången dom rapporterar om en bil som voltat och skriver bilvolt, och det är väl bra att språket utvecklas, bara man inte tappar bort det man menar.
Kan man använda denna språkliga variant på alla som har kraschat?

”I dag inträffade en serievolt på riksväg tretton. En mc åkare väjde för Algot Esbjerg som var på väg till sin postlåda för att hämta morgontidningen. Följden blev en motorcykelvolt som lämnade den voltade mc åkaren liggandes mitt på vägen. En mötande lastbil gjorde en lastbilsvolt för att undvika att köra på den voltade mc åkaren. Den åttioårige Algot blev tvungen att göra en rullatorvolt ner i krondiket vid sin postlåda för att undkomma den flygande lastbilen. Inga personer skadades vid olyckan, men skadorna på Algots postlåda blev betydande och den gick inte att rädda. Den postlådan har slagit sin sista postlådevolt.”

Det känns som om reportrarna vill förnya språket till varje pris. Ungefär som när en halvtaskig bloggare försöker att göra sin text lite roligare.

Superhjältekraft. – Att syfta på fel syftningsfel.

Inga kommentarer: